Små små mirakel

Små små mirakel.......Det som man in vardagen inte tänker på.. det små sakerna som man hela tiden tar för givet är egentligen inte så givna hela tiden. När man som vi bott i husvagn i över 8 månader så är bara en sådan sak som att kunna stå rakt upp och ner och sträcka upp armarna ovanför huvet en ren lyx när man väl kan göra det.

Eller kunna stå bredvid varandra tätt intill för att man vill göra det.. inte för att man inte har ngn annat val för det är så @£$€{[] tätt.Sedan så nu när man har bott inne i huset - fortfarande bara i ett rum - så plötslig så börjar man breda ut sig... och så är den lyxkänslan över att kunna sträcka ut armarna plötsligt inte så lyxig längre.... utan vardaglig igen…

Men då kommer andra små små mirakel. För när man bygger och bor i huset samtidigt så är det små små mirakel nästan varje dag.... under förutsättning att man inte kommit in i en känsla där inget längre är kul och inget längre funkar .. och pengarna börjar ta slut..... och man funderar på varför man i hela världen utsatte sin familj och barn för sin egna höga dröm. Men då... då är det viktigt att återigen hitta tillbaka till varandra och familjen för att igen kunna se dessa små mirakel.Jag - ja vi.. har haft en tid nu när vi varit inne i en djup djup svacka. Jag har inte känt att det varit kul ngt och har absolut inte viljat göra ngt med huset alls. Jag har tvivlat på vår förmåga att alls ro detta i land. Samtidigt så vet jag att det egentligen är så att detta fixar vi. Jag litar på mig själv och min man och barn och vet att DETTA FIXAR VI...

Nu har vi/ jag haft lite oflyt för det har varit väldigt mycket runt mig.. jag har fått ta på mig mer jobb på jobbet ( - där jag redan hade alldeles för mycket att göra...) samtidigt har min älskade stora tös mått dåligt (- magvärk vilket har tagit hårt på mig). Jag har inte hunnit/orkat lyssna på barnen/maken och därför har det blivit total kaos - jag har inte hunnit, inte orkat, inte viljat – bara inte ville…..

Ytterligare uppe på all annan skit just nu så gick min älskade P1a sönder.. (min smartphone). Den innehöll hela mitt liv - varenda möte, mail, foton, information låg i den. Min snabbkontakt till blogger..... (om man nu mitt i allt detta mirakel prat får nämna en värdslig sak som mobilen)

Uppe på detta så fick jag någon skit med magen.. så hela söndagen och måndagen var jag utslagen... kan ju inte påstå att viljan att vilja .. återkom av det..... och jag har varit hemma hela veckan pga otrolig magvärk och "önskan att vilja" brist.

Men nu så igår, så fick vi det där lilla miraklet som jag behövde - ja jag tror nästan att hela familjen behövde det..... och här kommer de små små miraklena som vi i vanliga livet tar för givet. Som även jag troligen om en månad kommer se som en vardaglighet - en naturlig del i livet.. men just nu.. efter lång tid i husvagn och i hus med byggström.... ett MIRAKEL! Med adventsljusstaken i byggströmmen och långa långa kablar över golvet för att kunna se dvd eller dator.... så fick vi vårt mirakel...
Jag fick ström i mina uttag i köket - jag kunde stoppa in adventsljusstaken i väggen... och den lyste... Fattar ni vilket mirakel... (och en sladd mindre över golvet att snubbla över....)

Och inte bara det... lagom till helgen.. så fick vi inkopplat även micro och ugn.... här snackar vi stora mirakel för barnen... Emma ville med en gång ha micro popcorn.. (sista gången vi åt det var i mars.....) och Linus.. det viktigaste var Billys pizzor.......Jessica .. hon vill baka kladdkaka till helgen… - och jag... jag försökte blogga.. för att dela med mig av vårt otroligt men... min telefon var ju kass.. så det fick bli detta långa långa inlägg idag istället....

Sedan så har vi båda förmånen att ha familjer som hjälper till med det dom kan. Min pappa och svåger hjälper oss med huset, syrran med att ha Emma hos sig. Peters föräldrar som bor långt borta hjälper till med det dom kan och det tackar vi dem jätte mycket för - hoppas alla förstår hur tacksamma vi är. Utan dessa i familjen skulle vi nog just nu bara stå och stampa.....

Så just nu skall vi försöka hitta tillbaka till de små miraklena och familjemedlemmar vi har i livet runt om oss och inte ta dem för givet utan verkligen glädjas åt dem när de väl är där.. för imorgon är de inga mirakel igen utan en del av det vardagliga livet som alla tar för givet... så passa på och njut för varje små mirakel.... för de finns där...

ha en otroligt underbar lucia - det skall vi ha!!!!

Många kramar från en Ina som ser att det finns hopp om livet...... *ler*stora mirakel... (och som skall hem och fixa sin nya smartphone.. räkna med många helginlägg… *ler*.)